Italien – indbegrebet af vin og mad
Italienerne är livsnydera med en historisk sans för det sköna, det vackra och det välsmagende. Måltidet och kvaliteten af ​​råvarerne är det centrala omdrejningspunkten för stort set alle italienere.

Så mycket, att det är svårt för många unga italienska män att forlade mamas kök och flytta hemma. Maden smaker helt enkelt för gott. Det är så absolut en fördel, som många madglade skiløbere utnyttjar till fulde med en skiferie till Italien.

Og så er der maden. Oh, hvor elsker italienerne deres mad, og vi följer trop. Blandt de mange varianter av italiensk gestik är fingerkysset nok det mest utbredte och genkendelige världen över.

Bevægelsen, hur man sætter sin lukkede hand til munden, kysser den mens man lader fingrene öppnar sig som en blomst, är den ultimativa sättet att visa, att man saknar ord för hur läckert et måltid, man lige har spist. Vil du ha en italieners anerkendende nik, är detta den korteste vej til det.

Italienska ingredienser
Pasta, risotto, ossobuco, pizza, gelato och tiramisu. Ja, rækken af ​​det italienska köks klassikere är nästan endelös, och tänderne löper i vand hos alla, der hållare av, at det smaker godt. Noget af det, der gør italiensk mad så forbandet lækkert, er forkærligheden for gode råvarer. En behaglig detalje är, at trøffelsæsonen kör stort set hela vinteråret med de vita trøfler från oktober till januari och de sorterade trøfler från januari till sist i april.

Dybest set är italiensk kogekunst enkelt, och vissa gastronomer påstår, att en italiensk ret med mer end fire-fem ingredienser inte är en italiensk ret. Det är just den här ukomplicerade utgångspunkten, som gör att råvarernas kvalitet ska vara lige i øjet. Denna enkelhet och välsmag får man överallt i Italien. Och så är det naturligtvis den obligatoriska espresso, som prikken över i'et.

Italiensk vinkort
Barolo, Amarone, Brunello, Prosecco, Spumante, Chianti och Vin Santo. Italiens vinkort är bland de mest varierande och komplexa i hela världen. Intet land har så mange olika druesorter at byde på, så der er rigeligt at lade sine sanseorganer pirre med.

I de kølige norditalienske bjergregioner är särskilt de hvide vine i absolut världsklasse, och den lokala stolthed över kvaliteten af ​​de flygande varor är umiskendelig och generøs.

Italiensk vin
Italien är det land i världen, som producerar det bredaste spektrumet av vin. De smagsmässiga variationer mellan landets vine är enorma, och kvalitetsmässiga variationer är också enorma – de italienska vinbønder kan inte vara benägna, att vissa viner av och til er en kending ringar, men som betalas ut kan de också bröste sig af at kunne fremvise vine, som rangerer bland världens bästa.

Det er meget muligt, at Italien ville besidde den førende positionen på det danske vinmarked, hvis blot italienerne hade haft lige så nem adgang til de stærke eksportmarkeder (England og Holland) som franskmændene.

Italiens vinhistorie – fra oldtiden til romerne
Italien har producerat i ca. 5 000 år. Moderna dyrkningsmetoder såsom udvælgelse af de bedste druesorter, beskæring och opbinding blef indført til Syditalien af ​​grækerne ca. 1500 fvt, mens fønikerne får en stor del af æren för att förbättra vinificeringsmetoderne, då de etablerade sig på Sicilien ca. 900 fvt Flere af de druesorter, som grækerne och fønikerne indførte i oldtiden, florerer stadigvæk i bedste velgående i Syditalien.

I Midtitalien regerede etruskerne, som handlade flitigt med fønikerne. Ca. 800 fvt började de at tage ved lära af deras handelsfrænder i syd, och vinproduktionen i Midtitalien blev väsentligt förbättrat. Da Rom blef grundlagt i 753 fvt, var vinproduktion, nydelse af vin och inte minst handel med vin en veletableret del af livet i støvlelandet.

Romerne udbreder vin til resten af ​​Europa
Da bystaten Rom ca. 300 år fvt underlagde sig hela den italienska halvö, var det startskuddet på en æra, som skulle få kæmpebetydning for store dele af Europas vinproduktion. Romerne drog rundt på deres erobringstogter, och med dem fulgte vinen; dels kunne de alla bosættere i de nyarobrede kolonier använda vin som en attraktiv handelsvare, och dels hjalp det gevaldigt på soldaternes kampmoral, om de kunne få et glas vin som supplement til den dagliga filtration.

Det menes, at Romerne havde en finger med i spillet, da mange af de i dag verdensberømte vinområder blef grundlagt, heriblandt Rioja, Corbieres, Minervois og flere platser i Rhône-dalen.

Italien efter Rom
Da Romerriget blev opløst i slutningen af ​​400-tallet, gick landet i ekonomisk depression. Først omkring et årtusind senere började italienerne igen at blive en stormagt, idet dygtige handelsfolk vandt större og större kontroll over den europeiska handeln.

Navnlig handelsmän i Firenze (i provinsen Toscana) klarade sig godt, och flera av dem investerade deras formuer i vinproduktion. Adskillige af de vinhuse, som blev grundlagt i 1100-tallet og fremefter, existerade ännu i dag, och flere af dem rangerer blandt landets mest betydningsfulde.

Kvaliteten af ​​italiensk vin
I midten af ​​1800-tallet började man så småt at granske kvalitet af Italiens vine. Indtil detta tidpunkt hade man huvudsageligt fremstillet søde vine, som ofta var mycket ustabil. Et mindre antal producenter började att få hjälp från Frankrike, som på denna tidpunkt var blevet utråbt til vinverdens konge.

Blandt de franskmænd, som gæstede Italien i dessa år, herskede der stor enighed om, at støvlelandets vinproduktion var håbløst forældet. Hygiejnen omkring produktionen var så lav, at gærcellerne helt døde, inden de kunne nå at omdanne al sukkeret til alkohol.

Resultatet häraf var logisk nok alkoholsvage, ustabil vin med en stor mängd restsukker. Man konstaterade också, at der dyrkedes alskens andre afgrøder i vinmarkerne (exempelvis hvede), för at man kunne få mest muligt ud af jorden. Ud fra et økonomisk synspunkt lyder detta ganske fornuftigt, men det sænkede vinens kvalitet anseeligt.

Det endelige resultat var, at några få producenter så småt började att förbättra deras vine. Till exempel kan det nämnas, at de första tørre (og pragtfulde) Barolo-vine så dagens lys i starten af ​​1850'erne; indtil da havde den Nebbiolo-baserede vin været en sødlig smagsoplevelse, der efter sigende prikkede lidt på tungen.

Alle de tiltag, som fann sted i dessa år, skulle tyvärr drukne i en flod af exceptionelt dårlige vine, som började att strömme ud af Italien et par årtier senere.

Vinlusen og en syndflod af dålig vin
Populärt sagt påførte vinlusen största skade vid Italiens vine genom den skade, den forvoldte i Frankrike. Da de franske vinmarker från och med 1850erne blev plaget af vinlus, ögonde italienerne en kolossal möjlighet för att exportera. I årene 1870-90 fordobledes landets vinproduktion, og kvaliteten var fullständig underordnet, hvilket de usle vine bar et alt for tydeligt præg af.

Vinlusen forvoldte inte så voldsomme skader i de italienska vinmarker - landets meget bjergrige terræn dæmpede dens fremrykning. Da franskmændene atter var blevet selvforsynende med vin, stod därför man tillbaka med en massiv överproduktion, som är ett problem den dag i dag. (se längre nede i avsnittet "Overskudslagre og metanol").

Den långsommelige vägen till kvalitet
Först från och med 1960erne er de italienska vinproducenter för alvor begyndt at hæve kvalitet. Navnlig må EU:s jordbruksstöd tilskrives en stor del af æren for, at man kunne modernisere produktionsapparatet.

Lad det dog være sagt, at udviklingen endnu er langt fra fuldbragt. Om italienarna fortsätter att kunna konkurrera med resten av vinverden, är det nödvändigt, att man löpande vedligeholder och modernare faciliteter, vilket för många vinerier inte är skett i flera årtier.

Overskudslagre og metanol - Den italienska vinskandale i 1986
I 1986 blev den italienske vineksport tildelt en lussing af format. Det viste sig, at nogle få skruppelløse fupmagere havde fremstillet “falsk” vin. Man hade tillverkat en vin-lignende vätska, som bland annat indeholdt det hälsoskadelige stoft metanol.

Formålet var inte, at produkten skulle nå ut till konsumenten, men at man i stedet skulle inkassere en klækkelig præmie fra EF, for at lade vinen ende på EF's overskudslager.

Desværre blef ”vinen” inte opmagasineret på overskudslageret, men endte i stället i handeln, varvid flera konsumenter blev förgiftade. Medierne slog skandalen stort op, konsumenterna holdt sig på långt avstånd af italiensk vin, och der gick flera år, inden Italiens vineksport kom på fode igen.

Geografi - Italiens vinkort
Arealmässigt set er Italien er kun världen 63. största land. Frankrike är till exempel nästan dubbelt så stor, men ändå är Italien det land i världen, som producerar mest vin. Umiddelbart kunde det verka som om, att italienarna opdyrker varje en bar plet, oavsett om den är välegnet till vindyrkning eller ej. En sådan antagelse ligger faktiskt mycket nära på sandheden; italienerne dyrker vin över alt, men i långt de flesta fall är jorden velegnet til vin.

Italien är som skapat til vindyrkning – grunden til, at der ändå hersker store kvalitetsforskelle mellan landets i alt tyve provinser, är mer frågor om producenternas grad av kvalitetsbevidsthed och områdets egnethed til vindyrkning.

Italiensk vin i bjergene
Bjerge spelar en viktig roll i Italien. I nord ligger Alperne och skyddar mod de köpliga vinde fra Centraleuropa, Appenninerne löper ned genom hela fastlandets længde och skapar stora klimatiska skillnader mellan öst och väst, och Madonie-bjergene sørger för, att även sicilianerne kan röra sig på i höjden.

Det kuperede terræn bevirker dels, at man kan søge op i kølige højder, hvis lavlandet bliver for hedt, og dels at man kan plante vinstokke på stejle, solbagte skråninger, hvis området er køligt.

Jordbunden i Italiens vinmarker
Navnlig to jordtyper ses hyppigt i vinmarkerne; de vulkanske och de kalkholdige. De vulkanske jordtyperna är mörka och rige på mineraler och skapar grund för de bästa vinerna från bland annat Kampanien, Veneto och Sicilien. De kalkholdige jordtyper är pr. tradition velegnede til hvidvinsproduktion, men huser också många af de absolut bedste italienske rødvinsdruer, vilket särskilt är fallet i Piemonte, Friuli och Toscana.

Det varierade italienska klimatet
Den italienska halvös længde modsvaror någonlunde avstånden mellan till exempel Malmö och Nice. Detta leder är naturligt till ett væld av klimatiska skillnader i landet. Hertil kommer, att det på ingen sätt kan vara breddgraden, som bestämmer områdets temperatur; topografi , soleksponering, vindströmme och avstånd till havet spelar också in och skapar en myriade av olika mikroklimat.

Mycket allmänt sett kendetegnes Norditalien (herunder provinserna Piemonte, Trentino Alto-Adige, Veneto, Friuli och en del af Emilia-Romagna) vid et tempereret fastlandsklimat, med sommartörke och vinterregn. Resten af ​​landet ligger under för middelhavsklimaet, som til tider kan vara lite ustabilt.

Vinlovgivning i Italien
Efter Italiens indtræden i EF skapade man i 1963 en vinlovgivning på samma linje med franskmændenes. Det er bemærkelsesværdigt, at kun godt 40 % af Italiens vine udbydes som DOC eller DOCG. I samband med den nya EU-lovgivningen i 2008 är de till övre appellationer, DOCG och DOC, samlade under en primär kallat DOP - Denominazione di Origine Protetta. Det är dog stadigt valgfrit, om man vill använda den, och många väljer att fortsätta att använda de äldre beteckningar. Därför vil de fortsätta att bli brugt her. Den italienska vinlovgivningen följer:

Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG/DOP)
Ordet Garantita ger et fi ngerpeg om, at der her er tale om en vin, som med garanti är bättre än genomsnittet. Det är fortfarande lite strikt krav för tillverkning av DOCG-vine i förhållande till DOC-vine (se nedan). I skrivende stund er der 74 DOCG'er i Italien.

Denominazione di Origine Controllata (DOC/DOP)
Modsvarer fullt ut det franska AOC/AOP-begreb och dikterer således hektarudbytte, tillåtna druesorter, alkoholstyrka med mer. Der är 333 DOC-appellationer i Italien.

Indicazione Geografica Tipica (IGT/IGP)
Denna kategori modsvaror den franska Vin de Pays. Denna kategori har skapats i 1992. Navnet är gradvist genom att bli ersatt med den europeiska versionen - IGP, Indiciazione Geografica Protetta, som svarar till den franska IGP/Vin de Pays.

Vino eller Vino d´Italia
Modsvarer franskmændenes Vin de Table. Vinen må dog godt bære årgang, i modsætning til den franske Vin de Table.

En bemærkning om IGT/IGP och Vino d´Italia
En mycket stor andel af Italiens bästa vin utbydes som IGT och Vino da Tavola. Typisk drejer det sig om vine, der laver på druesorter, der falder uden för DOCernes och DOCGernes stamper.

Der kan också vara tale om, at en vinbonde väljer at lave en banebrydende god vin i en ringeagtet eller ukendt DOC-appellation; Om vinen skulle kunna säljas till den högsta möjliga pris, kan det kanske vara en fördel för vinbonden kun att anföra Piemonte IGP, fram för ”Colli Tortonesi DOC” på etiketten.

Italienske vingloser
Italiens vinetiketter er ganske lette at forstå og giver ofte et fingerpeg om, hvilken druesort vinen er lavet på. Herunder följer en liten handfuld av de begreber, som af och till står på etiketterne.

Abbocato: Låt sötlig. Amabile: Halvsød, en tand sødere end abbocato. Amaro: Bitter. Asciutto: Knastør. Dolce: Söd. Frizzante: Let perlende, inte fullt ud mousserende vin. Secco: Tør. Semisecco: Halvsød, bruges oftest i forbindelse med mousserende vin. Spumante: Mousserende vin.

Cantina Sociale: Kooperativ, forkortes af og til CS. Classico: Angiver, at vinen stammar fra den egn i et DOC-område, som har den långa traditionen för kvalitet.

Muffa nobile: Ædelråd (botrytis). Passito: Vin gjort av tørrede druer. Recioto: Laves på halvtørrede druer - samma koncept som passito.

Riserva: Angiver, at en DOC- eller DOCG-vin har gennemgået lagringen af ​​en specifik varighed, men man skall kende den enkelte appellationer regelsæt for at vide, om lagringen skall foregå på tanken eller træfad. Vino Novello: "Ny vin", beskriver ofta rödviner framställda med Beaujolais Nouveau som bild.